I tre år har vi väntat, slitit, kämpat och svettats.. Om några timmar är vi där, vi har det i helt egna händer allt handlar om två poäng, vikingahallen och Skånela IF´s damer.

Ja, i tre år har vi harvat i serien om några timmar kan det bli ändring på det iallafall för att säkra ett kommande kval. Jag var med när vi ramlade ur elitserien, hamnade i div 1 serien, det var bara bita i det sura äpplet och här startade också tränarbytes trenden.. på tre säsonger har vi haft fyra olika huvudtränare, vilket i sig kanske inte är konstigt alls men å andra sidan är det optimalt? det är frågan man kan ställa sig!



Första året levererade vi inte riktigt vad vi kanske skulle ha gjort, men med mycket problem "in house" så fick vi nöja oss med att hänga kvar här stog Karin Nilsson vid rodret tillsammans med Janne Wiklund, Micke Mattsson, Helle Fosstveit och Fia Hedlund. Allt var rätt träningsupplägget, fysträningen, massagen och all frukt vi fick, tja men det ville sig helt enkelt inte.



Anders Ericsson tog över och som ensam tränare/coach/mentor/you name it (Janne hoppade in och hjälpte till här också men hade i första hand ansvaret för HF SIF) så styrde vi kosan ett steg närmare och vi hade ett tag häng på toppen. Den här säsongen var mest inriktad på individuell teknik och lösningar. Efter alla om och men så slutade vi som trea i serien och ännu ett tränarbyte var på ingång, dock inte så lätt denna gång....
Anders stog kvar vid våran sida långt in på försäsongsträningen innan man hittade en ny konstellation.



Karin och Robban, Ingse, Johan och Matte säsongen började lida mot sin start och vi hade tränat på ordentligt (i alla fall dom som fick träna) och med en tumult start i år kan man säga att vi har ståt upp ordentligt bra allihopa. Efter någon månad som ensam tränare klev Matte Ryd in som assisterande då det inte klickat med hela organisationen.
Efter det så tog också Matte över som huvudtränare och Karin blev gravid och på den vägen är det.. Nu har vi lyckats vinna rätt matcher och just nu har vi seriens alla lag bakom oss.. Vilken känsla!



Att imorgon mitt på dagen komma in i hallen höra musiken, se läktarna fyllas på.. Det hade jag velat uppleva som spelare, det kommer jag ju också att göra men på ett annat vis, läktaren blir min plats och det känns surt efter all tid man lagt ner och verkligen kämpat för att nå de här målet..

Jag minns orden som vi sa i början av säsongen "vi vill till allsvenskan" och det vill vi, så min order till er tjejer är, kör så det ryker!!!