Såhär tycker jag.

Jag spelar ju själv i damlaget vilket gör "ung ledar" rollen jätte spännande. Jag har som bekant satt mig in i rollen som ledare i f-95 laget vilket är hel spännande. Jag känner igen mig i många utav tjejerna, man kan se frustrationen i anfalls spelet när det inte funkar och även när det skiter sig bakåt men också den glädjen som sprids bland tjejerna när det går bra. När man spelar upp den för dagen starkaste skytten eller när ett genombrott tillsammans med m6an lyckas. Att stå på sidan är helt plötsligt jätte jobbigt. Man kan inte själv kasta sig in mellan 1 & 2 och sen få en straff med sig. I detta läge ska jag på ett pedagogiskt sätt förska förklara för tjejerna att behålla lugnet och visa att vi har rutinen. När det står lika och matchen ska avgöras då gäller det att hålla huvudet kallt som ledare. Jag står ju bakom Janne, Greger & Robban så hittills har jag inte ställt inför något sånt där läskigt val att sätta in rätt spelare i rätt situation men antar att dagen kommer inom kort.

I det här laget finns det så många olika personligheter och det är rätt så häftigt att stå på sidan och titta på tjejerna hur man agerar i olika situationer, och jag jämför alltid det med hur jag hade agerat eller tror att jag skulle agera i samma situation. Man ser hur viktigt det egentligen är att man kommer förberedd till träningen, både ätit, sovit ja men ni vet. Tittar man på det här laget så ser man många talangfulla tjejer som har otroligt höga krav på sig själv och vill ha nya utmaningar varje gång vi ses i hallen. Det här med höga krav är alltid på gott och ont, en del spelare pressar sig själva så pass att spelet låser sig vilket inte är till någon nytta, men hur kan man som ledare påverka dessa tjejer och få dom att prestera 100% och lyckas bli av med den där pressade känslan? 

Jag hade chansen att se dam matchen i söndags från bänken och då kopplade jag på lite ledar roll under tiden och tänkte hur hade jag tänkt som ledare här? vem skulle jag ställa in på banan, hur hade jag agerat.. Rätt häftig känsla när jag tänker efter.

Att vara ledare för ett ungdomslag av den här kalibern det är roligt, inspirerande, jobbigt, häftigt & krävande. Att vara ledare är inte bara att gå ner till träningen och sen åka hem, jag tänker nog lika mycket på 95 laget som jag tänker på min egen insats i damlaget. Dessa tjejer kommer garanterat spela i Skånelas damlag inom ett par år, då helt plötsligt står vi på samma planhalva i sama match dräkt tillsammans.

Jag hjälper även till i f-00 där vi är många ledare, blandat unga och några med fler år på nacken. Här är det lite annorlunda, här måste jag försöka sätta mig in i deras sätt att tänka. Till skillnad från 95 gruppen så är -00 gruppen såklart 5 år yngre men dom vill fortfarande ha den här leken när dom kommer till hallen, man vill prata om vad man gjort i skolan. Om man gör mål på träning så är det jätte kul men missar man två passningar kan man lika gärna sätta sig på sidan och säga att man har ont i ett knä eller liknande. Kontrasterna är stora med andra ord. Men här får jag möjligheten att ventilera ledar rollen med andra som är precis i samma situation som jag, för här är vi 5 unga ledare tror jag och vi kan hela tiden luta oss tillbaka på Patrik, Göran & Mankan det är skönt i 95 laget är jag där för att utvecklas som ledare/tränare på en högre nivå då måste man vara på tå hela tiden i den här gruppen kan jag ibland bara stanna till och titta på tjejerna och så ler jag stort för hur söta är dom inte när dom verkligen försöker kasta sig in på ett kant skott för att dom har sett någon äldre spelare har gjort det? Att kunna komma ner på deras träninga känns minst lika viktigt eftersom det ger än så mycket själv att få se dessa små krabater som verkligen försöker och vill! NI ÄR HÄFTIGA!

Hörde följande när jag var ner på -00 träning i förra veckan:
"men asså jag såg hur hon hoppade in och kastade sig långt in i målgården och sen gjorde hon mål så vill jag också göra" 
Juste ni kantspelare som spelade dam matchen söndagen den 16/10 sträck på er små tjejerna tittar på er.
Inte förrns nu har jag insett vad vi i damlaget är förebilder för de yngre, förut tänkte jag alltid ja men såklart att damlaget är viktigt som förebilder absolut men nu när man hör hur tjejerna pratar så förstår jag hur viktig min roll som damlagspelare blir (ja nu pratar jag bara om mig själv och mina roller).

Att vara ledare passar inte alla, men man bör prova på det!

Vi ses i Vikingahallen!

//Frasse